Snön formades under hennes tassar dit de sattes för att ta henne framåt över snölandskapet och dess vita klädnad som brände hennes hornhinna tillsammans med solljuset som det reflekterade. Trots det höll hon sitt huvud högt med blicken fäst framåt på horisonten där linjen mellan himlen och jorden var i det närmaste osynlig på grund av himmelens gråvita färg och markens blåvita.
Hennes trampdynor hade för länge sedan åsamkats skador och med dem hade även smärtan kommit, en smärta som inte hade ...
↧