Det var en kall natt för att vara maj. Månen sken blekt bakom slöjor av kringdrivande moln. Snöslätten låg kusligt öde, vinden ven och piskade ytan i denna kalla öken. En liten figur vandrade i snön, till det närmsta oberörd av kylan. De stora, bruna ögonen var kisande mot vinden och den gräddvita pälsen rufsig och tillfluffad av vinden.
Fjälleävskorsningen stretade på, brydde sig inte om de små iskornen som for omkring i luften, träffade hans kropp. Han hade tjock päls och tåliga nerver, ...
↧