Cerulean suckade djupt och såg upp mot den stjärnbeströdda himlen. Det var en vacker kväll, och än hade inte solen helt försvunnit bakom horisonten - nåja, åtminstone nästan. En gyllene strimma av guld glänste långt borta vid änden av vad han såg, en strimma som allt mer bleknade bort i takt med solens fortsatta färd bortom. En gyllene färg som återspeglades i snöns minimala kristaller och fick omgivningen att gnistra likt diamant. Åh, dessa enkla ting i livet...
Den isande kalla luften kändes ...
↧