Ehtna tyckte om snön. Den var mjuk mot hennes päls, men isande kall på ett sätt som fick hennes tankar att klarna och hennes tassar att driva kroppen framåt. Raganan fick dock erkänna att hon hellre skulle vilja se mer av vad Numoori hade att erbjuda. Hon skulle vilja lämna slätten och upptäcka nya områden. Ehtna skuttade framåt. Hornen på huvudet bar hon med stolthet där hon rörde sig. Tiken var stolt över sina raganagener.
Hon var liten för att vara ragana. I syskonskaran hade hon alltid varit ...
↧
