Hon betraktade den lilla gnagaren. En kortvuxen lämmel som irrade omkring runt vad som verkade vara dess håla. Själv låg varghonan en bit bort och hennes snövitapäls smälte väldigt väl in i det snölager som täckte marken. Att gnagaren inte upptäckt henne än kunde hon tacka den välriktade, och relativt frånvarande, vinden för. Självklart spelade hennes kamouflage en roll i det hela.
Hon lät ett tunt istäcke växa fram över den intet ont anande lämmelns ögon. Det var något som var så fascinerade ...
↧