Vitt.
Ett vitt hav.
Kallt.
Ett vitt kallt hav.
Ceres gillade det.
Det var precis som hon, vitt och kallt.
En öken av vitt och kallt.
Det glittrade i solen och vid varje vindpust blåste snörök upp.
Hon kanske skulle stanna här. Där allt är kallt och ensamt och tyst. Hon skulle inte behöva prata med någon. Hon älskade ensamheten. Ensamheten och hon skulle bygga sitt liv här. Hennes stämband skulle förtvina och hon skulle glömma bort tal och artigheter, ja, de få artigheter hon hade ...
↧