Dantalian vandrade över snöslätten i dess vrede. Stormen hade ännu bara börjat och snön virvlade kring hans stora tassar och den mörka pälsen slets med i vinden åt alla dess vilda riktningar. Han var det svarta fåret. Alla kunde se honom här ute, men han gömde sig inte. Han hade ingen anledning till det, stor och ståtlig som han var tog han sig fram med långa kliv. Kanske var det dags att ta nya tag i livet? Röra sig mer söder ut, ja för här var ju allt dödare än i glaciären kan tyckas. Han ruskade ...
↧